Inte länre en del utav familjen

Bara för att jag var så jävla amazing när jag var liten!!

Igår kväll kunde jag knappt somna, tankarna snurrade omkring i huvudet.
jag lämnar mitt barndomshem bakom mej, alla minnen av dej...
Vilket både känns otroligt skönt men även otroligt jobbigt då det är det enda jag har kvar, minnen.
Vi bor i samma stad men ändå hör du inte längre till min familj och jag har inte sätt dej på flera år och det enda jag har kvar är dåligaminnen, men det kan ju inte alltid ha varit dåligt... eller?


Kände ett behov att få skriva av mej lite, alla tankar och känslor som bubblar omkring i mig gör mej så jävla förvirrad...

Gillar

Kommentarer